Lägerbål med eldvett

Idag hade vi samlat alla spårare på ett och samma ställe. Vi var ca 30 scouter + vuxna som lärde oss hur ett lägerbål brukar funka, sånger, rop och lite om varför man inte skall vara för nära elden med sin fleecetröja.

Dom flesta trodde nog att tröjan skulle gå upp i rök med ett wooosh men den visade sig brinna betydligt långsammare och var till och med lite svår att få eld på. Men när den väl brann droppade det klumpar av brinnande plast och det var alla överens om att det vore ingen höjdare att få på kroppen.

Efter den mera allvarstyngda inledningen blev det ett lägerbål med ganska mycket fart, glada röster och en hel del rök som vanligt.

Vi passade även på att prata lite om vikten av reflektion i ett möte, att tänka på vad som har gått bra så man kan upprepa det, vad som har gått mindre bra så man inte gör om samma fel igen och att vi oftast har det rätt bra där runt elden när man bara sitter tyst en stund och myser.

Kort och gott en bra kväll med spårarna i Trollhättans scoutkår.

Mikael Karlander

Var själv scout från det jag var 10 till jag var 20 år. När arbetet med Jamboree 17 var klart och dottern kunde börja spårarna var det dags att bli ledare på kåren och där har jag blivit kvar i några år nu.

Comments are closed.